Jag saknar hans humor, som var hans sigill  
Den som la grunden för att jag finns till 

Som präglat min uppväxt, ända fram till den dan,

 

Fast jag fann aldrig modet till att säga adjö 
Trodde nog aldrig att du kunde dö 

Cirkeln ska slutas, det har jag kvar 
Vi ska enas I jorden jag, och min far